För många böcker är skit när det kommer till orden och i vilken ordning de sätts. Och vilka de är. Det viktigaste är alltid att uttrycka det man vill, inget kan någonsin vara viktigare. (Det blir annars poesi och poesi är varianter på älgbajs.) Detta betyder inte att det inte är viktigt hur man använder språket: enkla ord och meningar kan inte uttrycka allt.
De ord som bäst säger det man vill säga bör användas. Det är självklart att det är så. Men det är inte så. Fler författare borde läsa krönikor i sportbilagor.
Och? Alla vet väl detta redan? Ja, alla vet. Men “alla” verkar samtidigt skita i det och använda sitt usla språk och skapa deckare.
Det fanns en tanke när jag skrev detta. Det hade med Astrid Lindgren och en bok om gudar jag skriver på. Jag undrar vad jag egentligen var ute efter. Jag menar, att racka ned på deckare är inget man behöver lägga tid på. De rackar ned på sig själva enbart genom att de existerar.