vånda

att skriva i solen är så där

av

Det är fint i solen, batteriladdning kan man säga. Det är mindre bra att ha den som skrivplats. Jag kan inte hitta nåt sätt att skriva utomhus med acceptabelt resultat. Jag har försökt. Kolla bara på den här klumpen till stol som jag cyklat iväg med till närmaste grönområde.

Det jag klarar av att skriva utomhus är nytt. Men det kan jag alltid. På med automaten och fall framåt, ord är enkla, bara att kräka ur sig. Man kan sitta där och låta orden göra sitt.

Men du kan inte bara skriva nytt. För det nya är inte bra. Inte om du är mig. En liten text kan ta år innan den till slut är, enligt mig, läsvärd. Dessa långa, hårda åren av elände och slit sker då alltså inomhus.

Om man aldrig öppnar dörren? Då kan man skapa hela dagen lång. Nåt som, tack och lov, är underskattat roligt.

språk – och hjalmar söderberg

av

Man kan lugnt tänka att språk är bajs – näringslöst, att det endast är meningen som kommer från det som spelar roll. Jo då, bönder kan ju tänka så. (Jag gillar bönder, bara inte deras bidragslevande; varje gång man kan klämma åt dem så känns det fint att kunna göra det.) Om vi nu ser bönder som dåliga människor, det vill säga människor som man kan kalla kvinnor som köper lättsåld pocketskit. Vilken visst kan vara bra, men oftast: nope, här ska säljas, Läckberg, Läckberg, bajs på allt. (Ni ser, det blir lite bonde av den dåliga litteraturen trots allt.)

Känns som att jag driver med er? Inte egentligen. Men jag kan väl förtydliga mig. En bok handlar om just vad författaren känner att den ska handla om; upplevelsen av den boken är precis den som läsaren tar till sig. Men, om författaren anstränger sig bara det där lilla extra för att få fram sin handling på ett briljant sätt? Minskar man till exempel ned på ordmängden i en bok och ändå ger läsaren samma upplevelse så är det en god gärning.

Jag har inte läst något Hjalmar Söderberg är känd för. Kärlek och förbjudna relationer i borgerlig miljö? Jag blir hellre bidragstagare. (Läs: bonde.) Men jag har läst Historietter. Vad novellsamlingen går ut på minns jag inte, men jag minns att jag reagerade på att Helvete, killen skriver bra. Hans är den bästa svenskan jag har läst hittills.

Så, om alla deckarförfattare och andra genrefilare kunde se till att bli briljanta som Hjalmar? Tack.

Nej, jag har fortfarande inte gett ut något. Tjata.

förenkla din skrivtillvaro, anders

av

Det börjar rätta till sig med skrivandet, för nu får jag ont i magen av att jag inte äter tillräckligt. Med andra ord klarar jag av att koncentrera mig längre tid. Och jag undrar hur. Att vara hemma från jobbet för att man är förkyld och inte får gå dit underlättar. Men koncentrationen började återvända tidigare än så.

Det kan vara så enkelt som att jag har rensat mitt skrivbord. Det kan ha varit gott om hårddiskar och sladdar, en eller två extra datorer, någon surfplatta, ett par anteckningsblock, pennor. Strumpor. Och datorn, även om den är liten och bärbar, lever nu under bordet. Sladdarna som finns kvar är ledda så de inte syns om man inte anstränger sig.

Baslådan till högtalarna står på golvet under bordet – korkat för ljudets skull, men det finns något som heter prioriteringar. Man kan leva med dunkelt basljud. Särskilt som basljud just ofta är dunkelt. Jag lyssnar heller inte på musik via datorn mer än aldrig.

Enklare uppsättning än förut. Men åstadkommer underligt nog samma sak.

Han lever och frodas. Åtminstone håret.

av

Okej, jag ska erkänna att skrivandet går sådär. Jag skulle kunna skylla på många saker, men tyvärr har jag bara tappat motivationen. Inspiration har jag, jag kan alltid skriva nytt. Tanken är dock att jag ska jobba på det jag redan har gjort för att till sist skapa något som kan spridas världen utan att jag skäms för det.

Jag skulle så gärna vilja veta varför det blir på det här viset. Gång på gång tappar jag lusten att nå slutmålet. Det kan vara att jag inte gillar det mål som jag satt upp, det att lyckas. För varje gång jag lyckats med något så har jag bara blivit olycklig. Jag är rädd för att bli färdig helt enkelt, för då finns det inte mer sedan.

Nå.

Jag har börjat att skriva på “Sagor från bygden”, kortare berättelser som alla har någonting med Skövde att göra. Eftersom jag inte gillar Skövde känns det korkat. Men jag är inte heller snäll mot staden hela tiden. Och jag ogillar inte stället heller. Jag är mest likgiltig. Om det inte är så att jag är ogiltig just nu, för allt.
Fan vet, och så vidare. Fast jag undrar så smått, vad vet den filuren? Kanske är något att skriva en bok om… Nej, just det, det har jag redan gjort. Den ska bara göras helt klar.

Tänk den som inte redan hade gjort många av de dumheter som man ska göra i livet. Det är kanske dags att jag gör fler korkerier. Börjat har jag, jag skriver detta på min fräsiga nya 27tums skärm. En Dell 27″ LED UltraSharp U2717D. Jag vet, fräsigt värre. Fast, jag har redan en 27tums skärm och den fungerar perfekt. Jag vill nog bara vara korkad. Eller testa att skriva lite på en mer högupplöst skärm.
Och för att löka till laxen än mer så har jag beställt en ny laptop också. Det är en nyare modell av exakt den dator jag har. Skillnaden är att det är ett bakgrundsupplyst tangentbord. Så, jag tar mig sakta fram mot idiotin. Men slöseri känns som ett för litet korkeri. Jag behöver göra något mer. Jag behöver utmana mig i mina galenskaper.

Ah, men då rakar jag av håret. Igen. Som varje vinter. … Jag är verkligen förutsägbar numer. Och snart bara bar då.

Ha det lysande och ge er inte, men kan skriva sig igenom de mest miserabla omständigheter. Texter bryr sig inte, de kan tvärtom tacka och ta emot.

kjhkjhkj

ett hårt skrivschema?

av

Planera sitt skrivande. Kan det vara nåt? Kampen inom mig mellan att fortsätta att jobba och att skriva på heltid fortsätter. Fördelen med det ena är att det ger pengar. Det är en bra sak. Man kan överleva då. Det andra har fördelen att det ger mer tid att skriva.

Men det finns en fajt till: aktier vs skrivande. Med hatkärlek till aktier tittar jag på framtiden och tänker att, nån gång… Drömma kan man ju. Men hur mycket tid ska jag lägga på det intresset? Ju mer tid desto mindre korkade affärer gör jag. Samtidigt tar det då tid.

Så, jag har en plan… Av nån outgrundlig anledning har jag köpt mig en ettårsprenumeration på en aktieanalystidning. Om inte annat kan jag se hur andra resonerar och jämföra detta med mitt egna taffliga bökande med siffror, slantar och omöjliga profetior på en börs som förr eller senare kommer att ta livet av allas våra plånböcker.

Och denna tidning kommer på lördagar. Så, jag tänker, bara aktier på lördagar? Ett kakelglashårt NEJ på att inte ens tänka på pengar eller företag förrän på lördagen? Sen kanske man behöver handla, och då får det bli under veckan när börsen är öppen. Men jag köper sällan, så det är inget att tjafsa om.

Detta skulle ge mig total frid att ha ångest över mitt skrivande i sex av sju dagar per vecka. Och DET är fan inte dåligt. Mmm, ångest.