Google gör dig inte rik

Om du vill tjäna pengar och göra det utan att ha ett arbete blir det investerande för de flesta. Vilket får dig att söka råd. På nätet?

Tänk att du söker på nätet efter “Hur blir jag rik?”, sådana saker. Elva miljoner kommer att ha sökt efter det i samma sekund som dig. Man därför anta att folk har betalat rejäla pengar på att rankas högt när man söker efter den och liknande termer.

Kan man kanske anta att de råd som ges, bra eller dåliga, kommer att följas av rätt många personer? Givet att framgång, relativ sådan, kommer när man är bättre än andra så blir man inte bättre än andra om man gör samma sak.

Med andra ord, Google är inget som gör dig rik.

Det är mer komplicerat än så, och logiken håller inte helt. Men jag är sjuk, trött och arg på folk som ger råd om investerande och som gör det för att de vill synas och tjäna pengar på att vara mellanhänder. Det känns någonstans som att rådgivningsindustrin borde förbjudas. Jag tror vi som inte är i den skulle tjäna pengar på det.

det är okej att inte läsa twitter

När man stör sig på vad man läser på Twitter. Det finns en lösning på det: läs det inte.

Det stör mig grovt att människor blir förolämpade av att andra människor har åsikter. Ja, många gör fel när de tänker, förstår inte argument eller vad som leder till vad. Men vi har ingen lag, vad jag vet, som förhindrar människor från att vara korkade men ändå ha rätt att uttrycka sin åsikt.

Det om det. Fast ändå inte. Jag tänkte prata om aktier.

Jag har aktier, har haft det de senaste åtta åren. Det har gått upp och det har gått ned. Jag är smart men lat. Siffror är mindre intressanta än att inte titta på dem.

Men då och då läser jag nyheter om det ekonomiska läget. Det finns en människa på Twitter inom aktiernas härliga värld. Denna person har glasögon. Vi låter beskrivningen stanna där. Han babblar och babblar och har bestämda åsikter om ett antal bolag, de bolag som han äger. Och de gör aldrig fel och han hyllar dem.

Andra gillar inte det. De tycker att han driver upp kursen.

Jag tycker personligen att han är okritiskt och väl optimistisk om framtiden efter att hans innehav har gått mycket bra i den långa uppåtgående börsen.

Men vad jag tycker spelar ingen roll. Jag behöver inte läsa det han skriver. Men jag är rätt ensam om detta. Tydligen ska man ta ansvar för det man säger och inte locka folk att ta efter ens råd och åsikter.

Låt mig säga detta: kan du inte hantera nyheter, rykten eller twitter, läs då inte. För fan.

Liverpool är hårt mot författarlivet

Aktier. Ni vet, de där andelarna av företag som vi förlorar pengar eller nojar oss över att förlora pengar på. De är monster när det kommer till att ändra folks hjärnor. Att läsa på “aktie-twitter” är som att titta på apor som grupprunkar.

Jag läser inte mycket på twitter.

Men likväl, jag orkar inte hålla isär mina nyheter därifrån och jag har författare och intressanta personer i samma flöde som folk som yttrar sig företags olika inneboende kvaliteter. Människor höjs till gudar för att de är så duktiga… hrm, för att de SÄGER att de är så viktiga. Det är som att man inte kan förstå att nån kan göra en egen kurva och säga: “Titta, jag är Gud, jag tjänar pengar! Fyrtio procent om året!”

Man vill kräkas. (Och, ja, mina egna innehav gick ned idag. Förutom två som jag verkligen inte förstår varför de gick ned. Men jag är väl korkad som inte klarar av att analysera på ett vettigt sätt en aktiemarknad som samtliga andra inblandade alltid har helt rätt om. Det måste vara så.)

Skrivande har inte varit igång överhuvudtaget. En Liverpoolförlust, följd av en Liverpoolförlust fick mig att tappa sugen på det mesta. Det händer emellanåt. Jag har lärt mig att hålla mig ifrån skrivandet när det händer. Jag kan alltid producera ord, men jag kan inte alla gånger få kvalitet i dem. Ungefär som det här inlägget.

Det är också den eviga frågan om hur pass boken jag redigerar egentligen är läsbar. Jag skulle säga att det är en fråga om perspektiv. Fel ord. Letar efter bättre. Subjektivitet? Att skriva så koncist som jag har gjort får många att tycka att boken är färglös. Men jag skriver inte deckare, jag behöver inte tulpaner i varje vas eller ett häpnadsväckande motorljud i hjältens SAAB.

Men jag behöver få tummen ur.

Plopp.

boka mera

På en annan blogg (känn som en annan värld) skriver jag löst och skidnödigt om ekonomi. Jag har egentligen inget att säga, men det känns än då skönt att resonera med sig själv. Ungefär som här alltså.

Författandet går som det går: framåt. Men det händer inte mycket. Det är myrsteg med genomläsningar och en ständig ångest över att inte vara klar innan sommaren. Sommar med fyra veckors semester = en ny bok.

Jag har hittat luckor som jag inte trodde fanns i den senaste genomläsningen. Udda luckor, tidsuppfattningar hos karaktärerna som är jobbiga att lösa. Detta med att man som läsare gärna vill slippa hopp i tiden i handlingen. Gaah! Men det är ju så att det inte händer mycket emellanåt. Det känns väl ändå segt att då beskriva den tiden? Jag menar, jag skriver ju inte deckare, jag har ju handling i det jag skriver.

Som om jag skriver. Jag läser en aning och tittar sen på teve. Eller skriver om aktier.

 

ett hårt skrivschema?

Planera sitt skrivande. Kan det vara nåt? Kampen inom mig mellan att fortsätta att jobba och att skriva på heltid fortsätter. Fördelen med det ena är att det ger pengar. Det är en bra sak. Man kan överleva då. Det andra har fördelen att det ger mer tid att skriva.

Men det finns en fajt till: aktier vs skrivande. Med hatkärlek till aktier tittar jag på framtiden och tänker att, nån gång… Drömma kan man ju. Men hur mycket tid ska jag lägga på det intresset? Ju mer tid desto mindre korkade affärer gör jag. Samtidigt tar det då tid.

Så, jag har en plan… Av nån outgrundlig anledning har jag köpt mig en ettårsprenumeration på en aktieanalystidning. Om inte annat kan jag se hur andra resonerar och jämföra detta med mitt egna taffliga bökande med siffror, slantar och omöjliga profetior på en börs som förr eller senare kommer att ta livet av allas våra plånböcker.

Och denna tidning kommer på lördagar. Så, jag tänker, bara aktier på lördagar? Ett kakelglashårt NEJ på att inte ens tänka på pengar eller företag förrän på lördagen? Sen kanske man behöver handla, och då får det bli under veckan när börsen är öppen. Men jag köper sällan, så det är inget att tjafsa om.

Detta skulle ge mig total frid att ha ångest över mitt skrivande i sex av sju dagar per vecka. Och DET är fan inte dåligt. Mmm, ångest.