Månad: augusti 2018

Ny bok, denna gången Sci-Fi

av

Börjat på en ny bok. Jag behöver få avstånd från de andra böckerna jag skriver. Och jag fick en idé… Jag tittar mest på Sci-Fi om jag tittar på teve. Och jag retar ofta upp mig på att det är kasst. Men vissa enkla serier fungerar. Så, varför inte skriva själv.

Samtidigt har jag tittat på hus och på platser att bygga hus. Priset går ned ju mer isolerat det är så jag har tittat på såna tomter. Så, isolation och Sci-Fi, dags att kombinera. Och låt oss säga att inte alla vill vara en del av den hurrande massan när utomjordingar kommer till planeten. Låt oss kombinera.

Visst har vi en bok här.

Jag ska verkligen försöka att planera upp boken den här gången. Just nu består den av en inledning och ett papper med några frågopå. Frågor som: “Vad handlar boken om?”.

Det kan bli intressant.

En annan sak, webshopen där man kunde köpa berättelser kommer inte att komma tillbaka online på ett tag. Den försvann som sagt i en virusrensning och jag har inte byggt upp den igen. Vi hoppas att energin kommer tillbaka och att jag tar mig tiden. Man vet aldrig.

det är okej att inte läsa twitter

av

När man stör sig på vad man läser på Twitter. Det finns en lösning på det: läs det inte.

Det stör mig grovt att människor blir förolämpade av att andra människor har åsikter. Ja, många gör fel när de tänker, förstår inte argument eller vad som leder till vad. Men vi har ingen lag, vad jag vet, som förhindrar människor från att vara korkade men ändå ha rätt att uttrycka sin åsikt.

Det om det. Fast ändå inte. Jag tänkte prata om aktier.

Jag har aktier, har haft det de senaste åtta åren. Det har gått upp och det har gått ned. Jag är smart men lat. Siffror är mindre intressanta än att inte titta på dem.

Men då och då läser jag nyheter om det ekonomiska läget. Det finns en människa på Twitter inom aktiernas härliga värld. Denna person har glasögon. Vi låter beskrivningen stanna där. Han babblar och babblar och har bestämda åsikter om ett antal bolag, de bolag som han äger. Och de gör aldrig fel och han hyllar dem.

Andra gillar inte det. De tycker att han driver upp kursen.

Jag tycker personligen att han är okritiskt och väl optimistisk om framtiden efter att hans innehav har gått mycket bra i den långa uppåtgående börsen.

Men vad jag tycker spelar ingen roll. Jag behöver inte läsa det han skriver. Men jag är rätt ensam om detta. Tydligen ska man ta ansvar för det man säger och inte locka folk att ta efter ens råd och åsikter.

Låt mig säga detta: kan du inte hantera nyheter, rykten eller twitter, läs då inte. För fan.

Jag strukturerar upp en ny bok, minsann.

av

Behöver rensa hjärnan, så på med en ny bok! För, bara att inse, det är så jag fungerar. Den här gången pratar vi… solceller! Javisst, och, nej, jag vet inget om solceller. Men jag vet så lite om så mycket som jag skrivit om.

Tjugotusen ord blev till en berättelse för ungefär ett år sedan. Det är en skröna, som det mesta jag skriver, och den har en härligt vidrig huvudperson. Målet är att få läsaren att älska det svinet. Som vanligt är huvudpersonen en kvinna. I det här fallet för att det är roligt att föreställa sig en storvuxen kvinna hotande stövla fram på en leråker. Jag har träffat en sådan kvinna. Brrr, hon var inte lätt att tas med den.

Den här gången är tanken, och jag vill verkligen försöka, att planera upp boken. De flesta problem i intrigerna ska lösas i förväg. Jag tror dessutom att jag på dessa tjugotusen ord i stort sett gjort klart berättelsen. Den går dock att göra om till en inledning, en svänga (jag vet att ordet inte finns), som ger grunden till någon att hämnas på någon för något. Vilket är just dithän intriger brukar vandra.

Jag har inget större hopp om berättelsen, men jag älskar den. Naturen fungerar, karaktärerna fungerar, det är intrigen som inte är helt okej. Det kommer att bli intressant.

Boken var mindre lysande än jag trodde

av

Äsch då, den senaste egenskrivna boken, Å lite mänskor, var inte bra. Jag har läst den ett antal gånger de senaste femton åren – och det är alltid samma sak: den är inte bra. Den har delar som är prima och en tydlighet, en enkelhet som jag beundrar. Men det är nog så, att boken inte är bra.

Vilket är underligt, den innehåller såväl gudar som Skövde som Skövdebor som hatar gudar. Och om inte det är en säljande tanke… Ah, precis, jag har skrivit något som är mindre bra men som kommer att sälja. Jag har knäckt koden, gått över gränsen, hissat ned mig till grannfolket.

Suck.

ytterligare en bok att redigera, en om gudar

av

Skriva skriva liten saga. Tro det, men jag har hittat en bok jag skrev för ett tiotal år sedan. Å lite mänskor, heter den.

Jag har tittat på den då och då och haft olika reaktioner på den. Stilen är som min hjärna var då: fokuserad. Inte ett ord finns där i onödan. Kanske är min hjärna synkad med hur den var då, med den stilen, men den här gången tyckte jag att den var helt okej. Nej, den var bra.

Att jag gillade den kan också ha att göra med att jag har läst en hel del andra böcker på sistone. Jag har läst några sidor här och där, och jag har – åter – insett att jag inte är dålig på något vis. Stilen på bästsäljarna är i många fall löjligt pratig. Böckerna skulle kunna fokuseras så mycket mer, och därmed, enligt mig, bli bättre.

Jag funderar. Kan det vara så att jag ska ge mig på den här boken en gång till? Ge den ett sista försök att bli redo för att ge ut?

Varje gång jag tittar in på den, en gång vart tredje år typ, så har jag olika reaktioner på den. Men är det inte så att en bra bok är extrem? En hyfsad bok gillar man allt som oftast. En bra bok gillar man mycket eller ogillar å det bestämdaste.

Så… tre böcker under redigering? Jag måste verkligen sluta jobbet så jag hinner med “jobbet”.