bli din egen

av

Svårt att skriva eftersom det finns så mycket text att konkurrera med? Bra, mycket bra. Det behövs konkurrens. Och det behövs att kvaliteten flyter upp till ytan. Om det du skriver kommer att göra det? Fan vet. Men man får hoppas.

Du har dina bloggar, ditt Twitter, dina vad du nu har. Och du har tidningar och teveprogram. Du har platser att få ut din text på. Så, lägg ut den och håll tummarna. Någon kanske läser den.

Jag? Vet inte. Jag säger väl som Dan Carlin att det är gött att klara av att försörja sig utan att behöva lägga band på sig. Med andra ord, det är bättre att tjäna mindre pengar om man får ha kontroll över det man gör. Eftersom jag tjänar noll och intet på det jag skriver är valet rätt enkelt: inte sluta att jobba för valet finns inte.

Men ändå, man kan tänka framåt, se vad som spelar roll. Jag tror inte att jag vill ge ut böcker där någon annan kontrollerar och godkänner innehållet. Å andra sidan, får man betalt kanske man ändrar sig. Och så farligt kanske det inte är.

En annan sak: lyssna inte på teve samtidigt som du skriver! BBC’s Between the Covers är på. Det handlar om böcker – och det är möjligt att det jag skriver är det de pratar om tolkat genom min egen slöhet. Tja, skriver jag att deckare är läsvärda så vet vi just hur lättpåverkad jag är.

Tibro ligger skrämmande nära Skövde

av

Jag skrev visst ett inlägg på bloggen precis och det hade möjligen något värde. Men vi skulle visst prata om sommaren som varit (snart tillbaka på jobbet, så sommaren dör nu) och hur elak jag varit mot Tibro.

Jag har inte något emot Tibro, stället är bara så tråkigt. Om Skövde är trist, vilket verkar vara den allmänna uppfattningen, vad är då inte en stad som på Wikipedia beskrivs som ett ställe där folk bor för att ha någonstans att bo så de kan pendla in till Skövde?

Samtidigt finns där över sextio olika bolag. Inom möbelbranschen. Om något byggs där? Konstrueras? Tunt på den fronten. Det är intellektet i Möbelsverige som finns där!

Traktorpulling i Tibro. Tänk Skaraborgs Formel Ett.

Skulle kolla in en finare egendom där. Ruders. Finare tolkar ni fritt. Stället hade varit i tankarna hos mig några år efter att jag varit där hos en tidigare ägare och pratat om jobb. Tjoff dök stället upp när jag skrev en bok i somras. Jag behövde ett … Jag behövde inte ens stället, det bara trängde sig in i berättelsen.

Och eftersom det ligger utanför Tibro och dess utsikten är: väg åt ena hållet, tråkåker åt andra hållet blir man lätt negativ. Mot Tibro. För Ruders måste väl vara Tibros mest upphöjda plats? Det är ingen vidare fallhöjd från det.

Så jag kollar givetvis upp Tibro, efter att jag har skrivit boken, och märker att det inte är så farligt. Det finns affärer och något av ett centrum. Och åt de håll som inte är mot Skövde är det riktigt fint. Så kallad natur som inte är helt industrialiserad. Förmodligen för att det är mark som passar för tall och inte för industrigran.

Jag tror jag säger att Tibro nog inte är som jag föreställde mig. Vilket det givetvis fortfarande är i boken, det måste finnas gränser för hur man anpassar sig. Men i verkligheten är det möjligen ett okej ställe. Inte för att jag stannade till mer än för att kolla riktningar så att jag tog mig därifrån igen.

Boken? Den handlar om markägande i Härjedalen och bullbak i Västerås.

texters inneboende kvalitet

av

Texter har inte vidare värst mycket med omvärlden att göra. Om man tänker efter. De bokstäver finns som finns. Hur omvärlden ser texten påverkar inte texten. Jag tror man ska ha det med sig.

Det du skriver kan vara bajs även om folk gillar det.

Tänk nu på de dumskallar som kliar sig huvudet och inte förstår vad jag precis skrev. Jag tror att många tolkar kvaliteten på det de har skrivit i hur någon uppfattar texten.

Men det är inte så det fungerar.

Visst, du kanske inte säljer lika mycket eller blir gillad lika mycket. Men det ändrar ändå inte att det du skrivit är det du skrivit. Det jag tror jag vill få fram är, att det är okej att producera kvalitet. Även i dagens Sverige. Det är okej att inte göra allting för att få läsare. Det är okej att producera texter som folk inte slänger sig över. Oavsett vad dina vänner säger som vill att du ska bli läst, rik och berömd.

Precis som det är okej att enbart skriva för den hop av läsare som högljutt kommenterar det du skriver så att det blir så många böcker sålda som möjligt. Du är en skit om du gör det. Men det är okej.

telenor är möjligen bajs, möjligen bra

av

Telenor är underligt. Möjligen. Säljare, möjligen från Telenor, ringer om ett erbjudandet med inbakning av Telenor och Netflix. Ekonomiskt inget att tveka om från min sida. Men de kan inte bevisa att de är från Telenor.

Så … jag ringer Telenor. Som säger att det låter som en bluff och att någon försöker att sno pengar från mig. Okej, låter rimligt. Säljaren fortsätter att ringa, hävdar bestämt att den är från Telenor. Chefen ska hämtas och så vidare för att de ska bevisa att de är från Telenor. Via telefon? Ska en person komma och säga hej och jag då ska tro att den personen är från det företaget?

Jag tror att det faktiskt är säljare från Telenor och att det är ett äkta erbjudande. Men de kan inte på något sätt bevisa det, har i alla fall inte gjort det än. Jag hoppas så att det är bluffmakare, för annars sköts affärerna från Telenors sida på ett skrämmande uselt sätt.

Spännande detta. De ska ringa igen.

Men vi skulle ju prata böcker. Vet ni, jag har mer och mer tröttnat på böcker. Att läsa eller lyssna på dem är mindre intressant nu än det någonsin har varit. Vitsen med att någons skulle läsa det jag skriver är inte uppenbar.

Och jag funderar över anledningen. Jag kan gissa och det är att böcker inte längre, för mig, finns någonstans. Allting med böcker är flytande. Det är abonnemang här och där, ingen topplista regerar. Och de topplistor som finns får man anta att en dator sköter.

Jag förstår att jag inte har koll längre. Men vilken lista skulle gälla? För visst vill man ha en bästa-lista, det vill säga, dessa böcker köper folk mest av? Precis som man vill ha en lista där experter rankar de bästa böckerna. Om de här listorna finns så känner jag inte till dem.

Det är ett tröstlöst hav av Instagram numer. Såklart är det bra att författare kan pressa sig fram till att bli populära. Men det känns som att mer nu än någonsin handlar det mindre om kvalitet än om popularitet. Och eftersom jag inte reagerar på popularitet på ett positivt sätt så tappar jag intresse för böcker.

Något liknande pågår i mitt huvud. Och det är trist. Jag längtar tillbaka till ett liv där det var mer strukturet kring vad som var bra.

Livet.

att skriva för dumma mänskor

av

Fördelen med att ha många böcker att skriva på samtidigt, den stora fördelen, är att du egentligen aldrig blir klar. Slutpressen på dig själv finns inte där. Jag gillar det. För när jag är klar måste jag lämna ifrån mig mina verk.

Vilka inte är bra. Hela vägen igenom. Jag märkte det igår, med Å lite mänskor, ett verk som mest är värk. Boken är inte bra. Den skrevs som … ett sätt att skriva på? Det var mer en uppställning av hur man skulle kunna skriva om gudar och om hur dumma de var. Och att mänskor var än dummare. (Det var också boken som fick mig att börja skriva “mänskor”. En stavning som är så mycket bättre än den etablerade. Den säger att mänskor är mänskliga, det vill säga gör fel.)

Så jag sitter här med en av böckerna och sliter. Det går … framåt? Lite åt det hållet rör det sig allt. Men det går också nedåt. För det blir sämre och mer komplicerat ju mer jag skriver. Det karaktärsdags, få folk att fatta hur karaktärerna är. Jag tycker det är klart redan i första genomskrivningen, gängse person säger att de vill ha mer. Med andra ord: jag tillbringar min lediga tid med att skriva folk på näsan.

Jag sitter också här i min lägenhet och letar efter sätt att inte göra det jag precis sa att jag gjorde. Men det är så svårt. Ingen skulle klara av att läsa mina böcker, i alla fall inte att gilla dem, om jag skrev som jag egentligen vill skriva. Å andra sidan skriver Kafka som Kafka gör och böckerna är bra. Även om då inget såldes medan han levde. Och jag vill inte sälja. Men jag vill så klart ha pengar. Pengar är bra.

Man kan köpa hus för dem. Något som drar i mig, iväg från skrivandet. Kommer det att bli av? Förmodligen inte. Ett hus, okej, roligt. Men då behöver jag köpa en bil. Och det skulle då bli en elbil. Vilket kan kosta som ett halvt hus om man hittar ett litet billigt ett.

Jävla bokstäver. Livet vore enklare om ni inte fanns. Och om Corona och Putin inte dragit upp priser på halvledare.

det här med Ukraina, och underhållning

av

Intressant med krig och att folk blir upprörda av det. Ukraina – Putin, självklart är det obegripligt för alla som inte är eländiga massmördare ända ned till själens innersta vrår.

Låt oss fundera på vad som resten av världen gör på sin fritid. Som har lite med det ryska eländet att göra. Ni vet teveserier, filmer, böcker, vad handlar de om, vad är populärt? Det är inte de trevliga delarna av den mänskliga naturen som dominerar.

Och det tittar vi på? Underhållning kallas det. Elände. Som vi tittar på och läser om. Som vi betalar för. Kan det vara så att vi i grunden behöver stanna upp och tänka om även i våra privatliv. Även so underhållning – krig kanske inte är trevligt.

Men vad vet jag. Alla kanske inte vill se ofarliga saker där människor inte blodigt har ihjäl varandra, det kanske bara är jag som är snäll.

idioter norr om Mariestad

av

Det verkar som att antroposoferna på allvar är dumma i huvudet. De är religiösa så vi vet att de inte tänker logiskt. De är inte konstigare där än någon i någon annan religion. Men nu har de ockuperat ett slott? Norr om Mariestad har de köpt stället men inte betalat för sig och vägrar nu att lämna stället.

Jag antar att det visar att även bland folk som tänker ologiskt finns det än värre idioti att plocka.

Jag har sett det där slottet många gånger. Det är inte vackert. Men markerna är fina. Och det retar mig att någon tar över stället och inte gör rätt för sig. Hur svårt kan det var att inte vara skithögar? De har, i stort sett, snattat slottet.

Det är i det här läget man önskar att lagen kunde fungera smidigare vad gäller vräkningar. För vad jag fattar är det inte så enkelt som att bara dra väck dem. Det jag inte förstår är hur de kan med att göra det de gör. Något är fel i huvudet hos de här tomtarna. De måste väl förstå att folk blir lidande av att de inte gör rätt för sig?

Och ändå bor de kvar?

Jag önskar att någon skrev en bok om det där stället. Vänta lite …kan det vara så att någon gör det?

Google gör dig inte rik

av

Om du vill tjäna pengar och göra det utan att ha ett arbete blir det investerande för de flesta. Vilket får dig att söka råd. På nätet?

Tänk att du söker på nätet efter “Hur blir jag rik?”, sådana saker. Elva miljoner kommer att ha sökt efter det i samma sekund som dig. Man därför anta att folk har betalat rejäla pengar på att rankas högt när man söker efter den och liknande termer.

Kan man kanske anta att de råd som ges, bra eller dåliga, kommer att följas av rätt många personer? Givet att framgång, relativ sådan, kommer när man är bättre än andra så blir man inte bättre än andra om man gör samma sak.

Med andra ord, Google är inget som gör dig rik.

Det är mer komplicerat än så, och logiken håller inte helt. Men jag är sjuk, trött och arg på folk som ger råd om investerande och som gör det för att de vill synas och tjäna pengar på att vara mellanhänder. Det känns någonstans som att rådgivningsindustrin borde förbjudas. Jag tror vi som inte är i den skulle tjäna pengar på det.

Älgarås.

av

Ny är skriven. Kanske borde nämna det. Relevant rentav. 15 dagar av slit avslutat med en 12000-ords dag. En dag som var döden. Men jag överlever minsann döden. Och är kvar med en bok.

Jag har inte läst boken än. Herregud, livet är för kort. Jag ska göra det förr eller senare. Men först måste den mogna, och jag måste få tillbaka hjärnan igen.

Den har nog inte blivit som jag tänkt mig. Som vanligt inte planerad tilläts den att flyta fram mening för mening. Jag skrev en gång om företag som tävlade om att vara först med bemannade resor till Mars. Skitbok som nu bara ligger här. Den här boken om Älgarås är som den – pratig. Den inre monologen flödar.

Det ska ändras. Vilket lämnar frågan vad värdet med boken då blir. Om sättet boken är skriven på ändras. Handlingen? Folk lurar varandra och är giriga, det är alltid kul. Och boken är intressant för vi har folk som lever i och kring naturen på ett sätt som läsare verkar gilla. Ett Älgarås som inte existerar annat än i den dimmiga gryningen växer fram. Exotiskt värre. Finns det kanske rentav varg? Finns det!

Inte för att man någon gång är inne i Älgarås. Vad ska man dit in att göra? Det som finns är området utanför detta lilla samhälle. Jag är så övertygad om det är de ställen där historier värda att berätta finns. Det uppenbara, vad det än är, måste bekämpas med hormoslyr. Eller ignoreras av folk från Skövde som skriver böcker som ändå ingen läser.

Jag skulle säga två månader fram till det att jag läser boken. Blir spännande. Och möjligen skit. Men skit kan vara spännande. Vi har alla läst Da Vincikoden.

Åter är detta skrivet på en Logitech K860. Åter känns det inte bra. Det gör ont. Och jag skriver med fingerspetsarna. Det är underligt. Tur att man är dum i huvudet så man testar lite till.

Skövde kan möjligen ha en rättighet att existera.

av

Skövde är en av två städer som jag känner till hyfsat väl. Fattigt urval om man tänker efter på vilka städer som finns. Men så illa behöver det inte vara.

Jag har skrivit ett antal böcker i och kring de här två städerna. Och de har givetvis alla var bra. … Jag tänker att något måste städerna ha. Det Je n’ai sais quoi som man inte kan sätta fingret på. Humor, jag ber om förståelse.

Jag vill skriva om andra ställen. Skövde känns litet. Berättelserna mina viker ut sig i tid och genre (inte för att jag skulle få för mig att skriva i någon viss) och där sitter jag med tomtar som sköter de underjordiska bäckar som håller ordning på avrinningen från berget Billingen. På 1880-talet.

I senaste boken glider handlingen ut till Älgarås, men dras ständigt tillbaka till Skövde. Och till Mars. Mars … skitplanet, en hel och två halva böcker har handlar om resor dit. Ingenting speciellt händer mellan människor bara för att handlingen flyttas till Mars. Det är bara en ursäkt för att ha en ny miljö att skriva om så att du kan få ord ned på papper. Författarjävel!

Det var till mig själv.

Jag har funderat på att bosätta mig i Portugal. Jag har också funderat på att ha råd att göra det. En liten stuga där, andra dofter, annan natur, annan mat. Och en ny stad att läsa in sig om och låta virrepannehjärnan gå loss över

Frågan jag ställer till världen: för den som inte vet hur Skövde och Mariestad ser ut, och som inte har läst något jag har skrivit, blir mitt läsbara bättre för att det kommer från Portugal?

För det enda jag kan avgöra är att det skulle kosta mycket pengar att ta reda på den saken.

Det jag kan konstatera med bestämdhet är att Logitech 860, tangentbordet jag skrivit detta på, inte passar mig. Det är ergonomiskt och det får mina armar att svida. Möjligen för att jag skriver som en krabba – händerna inåt – även på ett platt tangentbord, möjligen för att jag är vek.