texters inneboende kvalitet

Texter har inte vidare värst mycket med omvärlden att göra. Om man tänker efter. De bokstäver finns som finns. Hur omvärlden ser texten påverkar inte texten. Jag tror man ska ha det med sig.

Det du skriver kan vara bajs även om folk gillar det.

Tänk nu på de dumskallar som kliar sig huvudet och inte förstår vad jag precis skrev. Jag tror att många tolkar kvaliteten på det de har skrivit i hur någon uppfattar texten.

Men det är inte så det fungerar.

Visst, du kanske inte säljer lika mycket eller blir gillad lika mycket. Men det ändrar ändå inte att det du skrivit är det du skrivit. Det jag tror jag vill få fram är, att det är okej att producera kvalitet. Även i dagens Sverige. Det är okej att inte göra allting för att få läsare. Det är okej att producera texter som folk inte slänger sig över. Oavsett vad dina vänner säger som vill att du ska bli läst, rik och berömd.

Precis som det är okej att enbart skriva för den hop av läsare som högljutt kommenterar det du skriver så att det blir så många böcker sålda som möjligt. Du är en skit om du gör det. Men det är okej.

telenor är möjligen bajs, möjligen bra

Telenor är underligt. Möjligen. Säljare, möjligen från Telenor, ringer om ett erbjudandet med inbakning av Telenor och Netflix. Ekonomiskt inget att tveka om från min sida. Men de kan inte bevisa att de är från Telenor.

Så … jag ringer Telenor. Som säger att det låter som en bluff och att någon försöker att sno pengar från mig. Okej, låter rimligt. Säljaren fortsätter att ringa, hävdar bestämt att den är från Telenor. Chefen ska hämtas och så vidare för att de ska bevisa att de är från Telenor. Via telefon? Ska en person komma och säga hej och jag då ska tro att den personen är från det företaget?

Jag tror att det faktiskt är säljare från Telenor och att det är ett äkta erbjudande. Men de kan inte på något sätt bevisa det, har i alla fall inte gjort det än. Jag hoppas så att det är bluffmakare, för annars sköts affärerna från Telenors sida på ett skrämmande uselt sätt.

Spännande detta. De ska ringa igen.

Men vi skulle ju prata böcker. Vet ni, jag har mer och mer tröttnat på böcker. Att läsa eller lyssna på dem är mindre intressant nu än det någonsin har varit. Vitsen med att någons skulle läsa det jag skriver är inte uppenbar.

Och jag funderar över anledningen. Jag kan gissa och det är att böcker inte längre, för mig, finns någonstans. Allting med böcker är flytande. Det är abonnemang här och där, ingen topplista regerar. Och de topplistor som finns får man anta att en dator sköter.

Jag förstår att jag inte har koll längre. Men vilken lista skulle gälla? För visst vill man ha en bästa-lista, det vill säga, dessa böcker köper folk mest av? Precis som man vill ha en lista där experter rankar de bästa böckerna. Om de här listorna finns så känner jag inte till dem.

Det är ett tröstlöst hav av Instagram numer. Såklart är det bra att författare kan pressa sig fram till att bli populära. Men det känns som att mer nu än någonsin handlar det mindre om kvalitet än om popularitet. Och eftersom jag inte reagerar på popularitet på ett positivt sätt så tappar jag intresse för böcker.

Något liknande pågår i mitt huvud. Och det är trist. Jag längtar tillbaka till ett liv där det var mer strukturet kring vad som var bra.

Livet.

semester betyder att skriva än hårdare

Anders, varför skriver du inte om aktier längre? Ah, du menar på min andra blogg, den som är hemlig? Åh, jag insåg att jag inte visste vad jag höll på med. Jag insåg också att den tog tid från mitt skrivande.

Aktier är roligt, det stimulerar hjärnan att försöka hitta bolag som är undervärderade. Och det är bra för psyket att sedan försöka att överleva att se kursen åka jojo i femton år efter det.

Ibland kan man rentav inte förlora pengar.

Men det här gällde mer skrivande – och det faktum att det två dagar kvar till semester. Det borde vara bra. Och det är inte dåligt. Men vad ska jag skriva? Det vore bra att gå igenom – igen – de två böcker och de två novellsamlingar som jag skriver mest på. Men jag ligger för nära senaste rättningarna och kan inte se nyktert på texterna än. Jag tror jag skulle orsaka oreda.

Med andra ord behöver jag plocka upp något annat gammalt och jobba vidare med det, eller skriva något nytt. Men vad nytt skulle det vara? Det har liksom inte kommit in mycket info i skallen sedan senaste boken skrevs. Den var inte planerad, så om den här, vilket det lär bli, inte heller är planerad skulle det innebära att jag … skulle skriva något liknande?

Det blir spännande, det är nog så man kan se det.

det är kallt ute

Vilket innebär att man har värsta läget att skriva, skriva och skriva. Ah, men det vill sig inte. Jag har sprungit på pumpen.

Frågan är nu: kan jag inte skriva mer för att jag är lat? Och den mer fräcka frågan är: kan jag inte skriva mer för att det jag nu skriver igenom är tillräckligt bra? Så pass bra att det irriterar mig att jag behöver sitta med det hela.

Jag har inte svaret. Jag skriver på den här bloggen istället, samlar kraft för att ge mig på det hela. Sakta närmar jag mig den roliga punkten i boken, den där den delar sig i två. I den andra delen är min huvudkaraktär mycket tillbakadragen och saknar helt inre monolog. Det är underbart skönt att slippa ge sig in i skallen på henne. En annan karaktär tar över som ansiktet utåt för företaget/slottet jag skriver om, och dessutom som huvudkaraktär i hur den är beskriven.

Det är typ bra.

Men sen kommer det att komma ett slut på boken som inte helt givet att folk förstår. Det är ekonomiskt, tekniskt. Jag skulle kunna göra det enklare att förstå, och jag tror att de flesta läsare skulle gilla slutet och tycka att det är logiskt. Men då har de inte fattat boken! Den måste sluta på det sätt den gör. Även om den blir svårförstådd. Men ibland måste saker vara svåra, det är enda sättet som vi blir smartare på, detta att pressa oss.