Jag skrev visst ett inlägg på bloggen precis och det hade möjligen något värde. Men vi skulle visst prata om sommaren som varit (snart tillbaka på jobbet, så sommaren dör nu) och hur elak jag varit mot Tibro.
Jag har inte något emot Tibro, stället är bara så tråkigt. Om Skövde är trist, vilket verkar vara den allmänna uppfattningen, vad är då inte en stad som på Wikipedia beskrivs som ett ställe där folk bor för att ha någonstans att bo så de kan pendla in till Skövde?
Samtidigt finns där över sextio olika bolag. Inom möbelbranschen. Om något byggs där? Konstrueras? Tunt på den fronten. Det är intellektet i Möbelsverige som finns där!
Skulle kolla in en finare egendom där. Ruders. Finare tolkar ni fritt. Stället hade varit i tankarna hos mig några år efter att jag varit där hos en tidigare ägare och pratat om jobb. Tjoff dök stället upp när jag skrev en bok i somras. Jag behövde ett … Jag behövde inte ens stället, det bara trängde sig in i berättelsen.
Och eftersom det ligger utanför Tibro och dess utsikten är: väg åt ena hållet, tråkåker åt andra hållet blir man lätt negativ. Mot Tibro. För Ruders måste väl vara Tibros mest upphöjda plats? Det är ingen vidare fallhöjd från det.
Så jag kollar givetvis upp Tibro, efter att jag har skrivit boken, och märker att det inte är så farligt. Det finns affärer och något av ett centrum. Och åt de håll som inte är mot Skövde är det riktigt fint. Så kallad natur som inte är helt industrialiserad. Förmodligen för att det är mark som passar för tall och inte för industrigran.
Jag tror jag säger att Tibro nog inte är som jag föreställde mig. Vilket det givetvis fortfarande är i boken, det måste finnas gränser för hur man anpassar sig. Men i verkligheten är det möjligen ett okej ställe. Inte för att jag stannade till mer än för att kolla riktningar så att jag tog mig därifrån igen.
Boken? Den handlar om markägande i Härjedalen och bullbak i Västerås.