Tibro ligger skrämmande nära Skövde

Jag skrev visst ett inlägg på bloggen precis och det hade möjligen något värde. Men vi skulle visst prata om sommaren som varit (snart tillbaka på jobbet, så sommaren dör nu) och hur elak jag varit mot Tibro.

Jag har inte något emot Tibro, stället är bara så tråkigt. Om Skövde är trist, vilket verkar vara den allmänna uppfattningen, vad är då inte en stad som på Wikipedia beskrivs som ett ställe där folk bor för att ha någonstans att bo så de kan pendla in till Skövde?

Samtidigt finns där över sextio olika bolag. Inom möbelbranschen. Om något byggs där? Konstrueras? Tunt på den fronten. Det är intellektet i Möbelsverige som finns där!

Traktorpulling i Tibro. Tänk Skaraborgs Formel Ett.

Skulle kolla in en finare egendom där. Ruders. Finare tolkar ni fritt. Stället hade varit i tankarna hos mig några år efter att jag varit där hos en tidigare ägare och pratat om jobb. Tjoff dök stället upp när jag skrev en bok i somras. Jag behövde ett … Jag behövde inte ens stället, det bara trängde sig in i berättelsen.

Och eftersom det ligger utanför Tibro och dess utsikten är: väg åt ena hållet, tråkåker åt andra hållet blir man lätt negativ. Mot Tibro. För Ruders måste väl vara Tibros mest upphöjda plats? Det är ingen vidare fallhöjd från det.

Så jag kollar givetvis upp Tibro, efter att jag har skrivit boken, och märker att det inte är så farligt. Det finns affärer och något av ett centrum. Och åt de håll som inte är mot Skövde är det riktigt fint. Så kallad natur som inte är helt industrialiserad. Förmodligen för att det är mark som passar för tall och inte för industrigran.

Jag tror jag säger att Tibro nog inte är som jag föreställde mig. Vilket det givetvis fortfarande är i boken, det måste finnas gränser för hur man anpassar sig. Men i verkligheten är det möjligen ett okej ställe. Inte för att jag stannade till mer än för att kolla riktningar så att jag tog mig därifrån igen.

Boken? Den handlar om markägande i Härjedalen och bullbak i Västerås.

kontorsstol, hör du mig?

Den bröt samman min gamla trotjänare som avyttrats från ett företag då nån gång i en forntid. En Kinnarps nånting. Jag kan inte hitta några siffror eller namn på den hur pass jag än letar. Så en sån kan jag inte enkelt knappa hem och ruinera mig på.

Hur hittar man en bra stol? Kinnarps har “showrooms”, vilket alltså är säljytor med möbler lite sparsamt utställda som man kan titta på och sedan beställa ur katalog. Större chans att köpa med sig en bil från Bilia än en stol från ett “showroom”. Antar jag. Jag har inte hunnit dit än. Om de tar emot privatpersoner? Det lär jag bli varse.

Ryggen har passat på att sitta in sig på min pissiga ersättningsstol. Kombinationen har bevisat att vissa saker gör ont hur vältränad du än är. Min rygg är rehabad in till bristningsgränsen, om en sån ordvändning nu kan användas, men den här stolen klarar den inte av. Den kommer inte tillräckligt långt upp från golvet. Huh? Jo. Underlig stol. … Nja, eller underligt bord som är rejält högt och inte ett skrivbord utan ett trärött matbord köpt på second hand.

En sån värdelös sak att ha ångest över. Men det visar sig vara genuint svårt att hitta nånstans som har stolar man kan testa. Betala får jag väl göra, jag kan ta det. Men jag skulle vilja kunna prova först.

Jag menar, min magra rumpa behöver sin stoppning.