ta ansvar för mina apparater, tack

Det hade varit trevligt att med en dator och en telefon som gjorde det jag ville och inte det andra vill. Som i att inte ge mig reklam för ytterligare tjänster. Microsoft gör inte Windows bättre genom att göra det sämre. Reklam för ytterligare Windowstjänster gör Windows sämre. Varför? För det kommer i vägen för det jag faktiskt använder datorn till. Det borde vara uppenbart och är också det. Men företaget vill tjäna pengar och skiter i att användarna får det sämre.

Telefoner? Jag har en Oneplus Nord. Förutom Googletjänster som inte går att inaktivera utan sitter där som en dubbel upplaga av bildvisare eller annat som jag faktiskt använder så är telefonen okej. Android i sig självt? Google Play Store är en otrevligt.

Säg att jag söker på “Avanza”. Det första som dyker upp är någon slags annan bankapp. Är det rimligt? Det är dock rimligt att man instinktivt klickar på den första länken man får efter att man har sökt efter en app som rimligen är viktig för folk och ofta nedladdad. Men den länken är då inte den viktiga appen man sökt efter. Är Google ute efter att lura människor?

Ja, Google är ute efter att lura människor. Google gör det så det är vad de är ute efter.

Vad sägs om en telefon som gör det man vill att en telefon ska göra och inte mer än det? Vad sägs om en dator som gör det man vill att den gör och inte mer än det? Vad sägs om att de som säljer program (som numer inte heter program utan tjänster, det vill säga du äger inget bara prenumererar, vilket INTE är bättre) enbart säljer själva programmen och inte program plus ännu mer reklam för ännu mer tjänster?

Jag önskar att någon tog ansvar för de som inte kan sortera bort det kladd som ligger i de apparater vi alla använder. Det kan inte vara svårt att inte göra totalt fel.

språk

För många böcker är skit när det kommer till orden och i vilken ordning de sätts. Och vilka de är. Det viktigaste är alltid att uttrycka det man vill, inget kan någonsin vara viktigare. (Det blir annars poesi och poesi är varianter på älgbajs.) Detta betyder inte att det inte är viktigt hur man använder språket: enkla ord och meningar kan inte uttrycka allt.

De ord som bäst säger det man vill säga bör användas. Det är självklart att det är så. Men det är inte så. Fler författare borde läsa krönikor i sportbilagor.

Och? Alla vet väl detta redan? Ja, alla vet. Men “alla” verkar samtidigt skita i det och använda sitt usla språk och skapa deckare.

Det fanns en tanke när jag skrev detta. Det hade med Astrid Lindgren och en bok om gudar jag skriver på. Jag undrar vad jag egentligen var ute efter. Jag menar, att racka ned på deckare är inget man behöver lägga tid på. De rackar ned på sig själva enbart genom att de existerar.

Dåliga bloggar, oigenomtänkta, i alla fall – det gäller DIG!

Hallå! Här är han, mannnen med de underfundiga texterna som han borde skriva fler av. Alltså, det här med bloggande. Jag har funderat på om man på nåt sätt skulle kunna rädda det hela. Jag menar nu rädda det till att det blir “som det var”, att det blir som jag vill ha det.

Jag har en blogg inom ekonomi – anonymt skriven – och det är såna bloggar som jag läser mest av. Det finns mycket få bloggar som har nåt egentligt innehåll. Man verkar känna att man måste förklara ekonomi för att alla, för tusende gången. Man förklarar vad en kapitalförsäkring är, man ger exempel på stabila bolag, man rankar nätbanker, man ger listor till den tjänsten och den tjänsten. Och sen kommer inläggen som egentligen är sammanfattningar av nyheter som man läst i en eller annan tidning. VAR ÄR SJÄLVA INNEHÅLLET?

Jag vill se nåt jag inte ser nån annanstans, inte nyheter som dras in från nånstans. Jag vill se tänkande och reflekterande och rapporterande som är orginellt. De websajter jag har haft och de bloggar jag har skrivit har varit försök att vara mig själv och att… tja, tänka själv om vad jag nu skrivit. Att det sen ofta blir ogentänkt skrivande för att den bränner i fingrarna, jag är okej med det. Hellre skrivklåda än rapportering och STANDARD.

Över detta har vi det ständiga länkandet till hitåt och ditåt för att få trafik och att ställa sig in, för att bli sedd. Det är jävla sätt egentligen, ställa sig in hos andra, krypa upp i knäet på dem för att säga “se mig”. Ibland blir man ombedd att byta länkar med nån, det vill säga, att ha nåns bloggar i kanten på sin – som om man läste den. Det är lurigt att säga nej, för man vill ju inte vara otrevlig. Men i alla fall. Och runt detta har vi reklamen. Piss och pest och senapsgas. Jag förstår att den finns där, klart jag gör. På vissa tjänster, som wordpress.com och blogger så är tjänsten gratis och då får man såklart betala för detta med störande reklam. Helt okej. Men när man lägger in länkar själv, för att sälja saker som man får nån enstaka procent på och när man skriver inlägg som mer än reklam än nåt annat; när man är dum i huvudet… Jag kan förstå det i de fallen när det verkligen ger en inkomst. Om jag kunde få tusen kronor i månaden på att sälja ketchup genom att ha en länk på sidan av bloggen skulle jag göra det. Men oftast får man inte ens nån inkomst från all sin pynt med reklam, kanske tio kronor på ett år. I det lägena: ta bort skiten.

Usch, vad jag är ilsk idag då. Har inte skrivandet gått så bra? Det har gått långsamt men bra. Har du kanske ont i magen? Nej, men ont i foten. Mitt experiment med att springa var tredje dag och att öka sträckan med femhundra meter varannat pass har nu i två veckor gått in i ajaj-territorium. Min vrist/fot har gått åt skogen detta försök med löpning också. Bara att hugga av den.