ordkomplettering i libreoffice

Ah, här har vi det: ett tips! Från en dålig författare, men ändå. Och det är hyfsat.

Jag skriver oftast i libreoffice. Det är som Word bara gratis. Det ser likadant ut – har bokstäver man kan sätta på det ställen där man vill. Rekommenderas. Fungerar i vilket fall för mig.

En sak irriterar mig alltid när jag skriver och det är förslag på ord, att se dem medan jag skriver. Och varje gång det lyckas att slås på så har jag glömt hur jag får bort. In i menyerna och grotta. Frustration. Duck duck goa på nätet. Runt och runt.

Och till slut en lösning.

Är du trött på att se förslag för ordkomplettering har jag lösningen. Om du skriver KAN till exempel får du ett flytande ord över texten som säger KANALBYGGE. Det irriterar mig. Lösningen är att gå upp i menyn på VERKTYG -> AUTOKORRIGERING -> ALTERNATIV FÖR AUTOKORRIGERING -> ORDKOMPLETTERING. Till vänster ser du WORD COMPLETION. Klicka bort VISA SOM TIPSHJÄLP. Du kommer nu att få en annan jobbig tipsgrej när du skriver. Vill inte du ha den heller så klicka bort AKTIVERA KOMPLETTERING AV ORD.

Och där var livet bättre igen. Varsågoda.

lite mindre välartad text, tack

Vad andra tycker om mitt skrivande spelar mig ingen roll. Ni/de har säkert rätt i det ni/de tycker. För all del, vid strukturfel och felstavningar är det skämmigt. Men jag bryr mig inte.

På något sätt, i något sammanhang, ur någon artikel har jag fått för mig att det är lite väl mycket likriktning i det som skrivs. Kanske mer nu än någonsin eftersom texter är så lätta att ändra. Jag vill åt vildare text. Eller striktare text. Jag vill ha fram folk som vågar försöka vara sig själva rätt igenom. När lektörer, redaktörer och ens välvilliga föräldrar, syskon och vänner har gått igenom ens text riskerar texten att ha blivit avrättad.

Har jag exempel på det? Nej. Men jag är lat. Fast jag är inte blind eller döv, jag hör hur folk ombeds att göra än det ena och än det andra. Av de som har gått på samma skrivskolor och haft mentorer som de som känner … varandra.

Det behöver inte vara fel att låta någon gå igenom och ha åsikter på ens text. Det är förmodligen ofta givande. Men vi slänger bort mycket genialt.

Med detta vill jag ha sagt att jag letade efter böcker att läsa idag. Jag hittade ingen. Så jag är sur. Och kryper upp i min lila fåtölj med en Kafka. En man som inte ens lyckades bli utgiven innan han dog. Jag vill ha fler speciella personer, jag vill ha fler Kafka.

Vad är plural av en Kafka?

en mink, ett avloppsrör och aktier

Jag har insett att det enda som är roligt är att jobba hårt. Och att lyckas att slappna av från det hårda arbetet. Därför har jag skrivit om en mink som heter Anna Tell och ett avloppsrör. Och gjort det även när jag varit trött. Det borde alltså bli skönt att vakna imorgon bitti, utarbetad.

Jag skrev för några år sedan sextio korta berättelser om djuren inne på grönområdet Aspö här i Skövde. De har mänskliga karaktärer och allt är roligt, underfundigt och rentav hö hö hö. Som ju avlopp från kolonilottsinvånare ned i en ravin är. Eller i alla fall blir det när minken ber om hjälp av en bäver då en sådan ju borde kunna vatten; men den bävern visar sig inte ens tycka att det är något fel på det stinkande vattnet som strömmar ut ur röret.

Förrän vid den fyndiga vändningen i slutet av berättelsen.

Och jag undrar, är det här en vettig sysselsättning? Jo, förmodligen är det bättre än att titta på Netflix, vilket hade varit alternativet.

En annan sak som händer imorgon, förutom att jag vaknar och känner att jag gjorde ett bra jobb under gårdagen? Jag ska omallokera lite pengar. Med andra ord köpa aktier. Huga. Sådant brukar ske via mobilen (vad ska man göra när man jobbar när börsen är öppen) på en rast på jobbet. Nu är jag ledig och kan sitta där på morgonen och inte ha några ursäkter för råka pissa iväg mina pengar.

Men det är som man säger med både minkar och aktier: man vet aldrig var man har dem.

två böcker

Det krånglar om man skriver som en idiot. Två böcker, en kan vi kalla Börstorp, en kan vi låta bli att göra det. Bägge böckerna har potential. Jag saxar nu i dem. Det går framåt?

Jag har printat dem och sedan sidorna i slumpvis ordning. Det har tvingat mig att ta varje sida som en enhet – och att inse att jag inte alltid kan identifiera var jag är i boken från slumpvisa meningar. Det har gjort mig stridslysten. Förhoppningsvis rättade de här genomgångningarna till det.

Men så läser jag det precis har rättat. Vad ser jag? Gissa? Själv behöver jag inte gissa för jag har redan sett det: för många ord. Böckerna har svällt igen. Det behöver inte vara dåligt, vettiga saker kan ha krupit in, karaktärer kan ha fått svälla ut och förtydliga sig på bra sätt. … Det blir till att gå över allting och slakta. Igen. Men livet är långt, något ska man väl syssla med.

Bilden? Faktiskt har den med en av böckerna att göra. Det händer saker i den sjön. Mitt i Skövde, herre min je.

Jo, jag ska få ordning på sidan

Ni vet att det inte kommer att hända. Men kanske att jag har tur i hjärnan den här gången. En enkel sida där jag lägger ut skriverier, att läsa såväl som köpa. Den kan gå. Jag ska bara först … Önska mig lycka till.

Under tiden, passa på att skriv så där bra som bara du kan.

inspiration

Jag skriver en hel del, trots allt. En radda med noveller som görs om till en bok. Det skulle gå snabbare om jag slapp ifrån dagsjobbet, men det är rätt viktigt att ha ett sådant.

Nu tar ju ett sådant mer än tid, det tar kraft. Så för att skriva hårt behövs motivation. Rubriken på blogginlägget borde därför reflektera det. Oups, är inte jag tokig så säg. Men jag har en ny inspiration till att få skrivandet gjort och att få hemsidan i ordning igen. De behöver finnas saker jag gör att ladda ned, att läsa. Att någon kan kommentera det jag skriver spelar mindre roll. Men för att bevisa att jag faktiskt gör annat än att pillar mig i näsan när jag går hem “och skriver”, det kan vara värt något. Så, jag jobbar på hemsidan. Vilket, som ni vet, betyder att jag, återigen, har bestämt mig för att få ordning på den.

Det kan hända.

Skrivandet går långsamt. Men jag har en idé till en ny bok. Tillbaka till Högskolan i slitet jag hade där. Det finns en historia att plantera och utveckla är, en som jag tycker om. Vi har huvudpersonen, han är ett geni, alla vill åt honom, ha en del av honom, är beredda att offra tid och pengar för att vara med honom. Men vad är det de egentligen vill ha? Finns det något mer än pengaintresse och önskan att få sola sig i hans glans? Finns det överhuvudtaget något sådant i världen? Kuliga saker att skriva om.

Som alltid, inte för att jag någonsin bett om det, förslag på läsvärt mottages tacksamt.

Fred.

fart och fläkt och död åt semikolon

För varför inte? Hörde på en podcast från BBC där semikolon slutligen förklarades: de behövs inte. På något sätt. Någonsin. De finns där utifall att man känner för att skriva något annorlunda och vara lite sär.

Tja. BBC brukar ha rätt.

Vad gäller sär vet väl ingen vad som är korrekt; jag känner att jag är säker på den saken.

Jag och WordPress kommer inte överens

Usch, vad livet kan vara lurigt emellanåt. Jag letar hus, minsann. (När jag inte jobbar eller skriver, givetvis.) Huset kan egentligen översättas till “billigast möjliga boende”. Konstigt nog är billiga hus inte bra.

Men leta kan man alltid göra. Något dyker väl upp någon gång. Egentligen handlar det om att jag vill ha ett ultramodernt hus och det ska gärna vara så litet som möjligt. Men de hus man hittar är inte direkt små och de är inte direkt fräscha. Man kan hitta en tomt och sätta ett litet hus där, förstås. Men då ska man ofta borra brunn för vatten och avlopp och med det så drar pengarna iväg. Vilket år trist då målet är att spara pengar.

Så, jag sitter kvar och skriver i lägenheten.

Där jag inte kommer överens med WordPress. Sedan de ändrade layouten har jag tappat lusten för det. Men det ska väl lösa sig, det brukar gå i vågor. Kan jag bara få ordning på websajterna så ska väl saker bli normala igen.

För övrigt jag har beställt två elcyklar. Lattjo, va?

Affären på gång igen

Den fina lilla butiken där man kunde köpa berättelser är på gång igen. Med andra ord, idag började jag att fundera på den igen.

Eftersom jag verkar ha tappat all talang för att använda sittfläsket till annat än underlag till kreativt skrivande får vi se hur lång tid det här tar. Men jag har lyckats tidigare så håll tummarna.

Under tiden, jag skriver och skriver och skriver. För det är det jag gör.

Inledning av böcker. Idioter.


Det borde vara enkelt att inleda böcker. Och det är det. Men att försöka att gå igenom och göra dem perfekta är luriga. Jag klarar inte av det.

Den boken jag redigerar nu är ond. Jag har två saker jag vill säga i inledningen. Bägge tar upp tid och plats och jag vill inte slänga dem på läsaren. Inte heller vill jag ha någon återblick. Det som sker ska ske. Man kan säga att det blir hoppigt som det är nu. Lik förbannat är det nog så det får förbli.

Resten av boken går sjövild i kvalitet. Det är jobbigt att få fram det goda och dölja det dåliga. Men jag antar att det är det som är jobbet.

Idioter? Åh, de flesta som har åsikter om det mesta. Det går inte framåt för människan om man läser nyheter. Håll tillbaka lite av dig själv, snälla människa. Vi behöver inte veta allt om dig.