ny bok i görningen, va fan, det är ju vår

Jeanette och solfarmen är den meningsfulla titeln på vad jag skriver på för tillfället. Är den bra? Det återstår att se. Den är åtminstone bra att skriva om man vill låta hjärnan vandra iväg från den bok man borde redigera.

Problemet med boken är att jag läste gamla science fiction-noveller just innan. Så lagringen av energin från nämnda solpaneler borde med andra ord vara mystisk. Men jag lutar mer åt att den inte finns där, att det är en vem lurar vem-berättelse. Oavsett har jag fått med en lömsk typ som heter Jörgensen, Atlas Jörgensen. Och det borde väl vara värt nåt.

inledningar av böcker avslöjar det mesta

Början, början på varje bok – inledningen! Finns det nåt viktigare? Jag har roat mig med att läsa inledningar av diverse böcker som legat på New York Times Bestseller-lista. (En snabb tanke: det krävs inte mycket för att hamna där.) Och som jag alltid haft i bakhuvudet så fortsätter världen att vara på samma sätt, lättläst och lätt tolkad. Man ser så fort vad som är skit och vad som är kvalitet.

Jag undrar om författare kan med att läsa sig själva alla gånger? Jag vet att jag har svårt att ta mig igenom vissa saker jag själv har gjort. Kanske är dessa i mina ögon “dåliga böcker” inte alls “dåliga”, utan bara annorlunda mot vad jag uppskattar. Eller också är de skit. Jag undrar om författarna tänker att de är bra i den genren de är skrivna mot? Och att detta skulle rättfärdiga att de, rent objektivt, inte är vidare bra.

Jag har inget emot att “dåliga” böcker säljer. Men jag erkänner att jag är lite irriterad över det. För det gör det svårare att hitta böcker som jag själv gillar. Om vi antar att jag gillar “kvalitet” och vi antar att det inte alltid är så att “kvalitet” säljer, då är topplistor inget bra ställe att titta efter bokrekommendationer.

Jag vet att jag börjar att skriva om inledningar av böcker och att de visade illa fort vilket typ av kvalitet man kunde förvänta sig, och jag inser att jag borde skriva vidare om detta. Men jag inser också att jag bara är glad över att bloggen faktiskt existerar igen – i den form den nu är. Jag tror jag är nöjd och glad med att kunna uttrycka mig lite.

Det kan också vara så att jag skriver utan att egentligen tänka efter då jag har kört fast ute på landet i min berättelse om slottet i norra Västergötland. De kan vara så att jag har två karaktärer som inte vet hur de ska hantera av de bor ensamma i ett stort slott. Det kan vara så att jag inte heller vet hur de ska göra det.

För övrigt anser jag att Trump bör förstöras.