två böcker

Det krånglar om man skriver som en idiot. Två böcker, en kan vi kalla Börstorp, en kan vi låta bli att göra det. Bägge böckerna har potential. Jag saxar nu i dem. Det går framåt?

Jag har printat dem och sedan sidorna i slumpvis ordning. Det har tvingat mig att ta varje sida som en enhet – och att inse att jag inte alltid kan identifiera var jag är i boken från slumpvisa meningar. Det har gjort mig stridslysten. Förhoppningsvis rättade de här genomgångningarna till det.

Men så läser jag det precis har rättat. Vad ser jag? Gissa? Själv behöver jag inte gissa för jag har redan sett det: för många ord. Böckerna har svällt igen. Det behöver inte vara dåligt, vettiga saker kan ha krupit in, karaktärer kan ha fått svälla ut och förtydliga sig på bra sätt. … Det blir till att gå över allting och slakta. Igen. Men livet är långt, något ska man väl syssla med.

Bilden? Faktiskt har den med en av böckerna att göra. Det händer saker i den sjön. Mitt i Skövde, herre min je.

inspiration

Jag skriver en hel del, trots allt. En radda med noveller som görs om till en bok. Det skulle gå snabbare om jag slapp ifrån dagsjobbet, men det är rätt viktigt att ha ett sådant.

Nu tar ju ett sådant mer än tid, det tar kraft. Så för att skriva hårt behövs motivation. Rubriken på blogginlägget borde därför reflektera det. Oups, är inte jag tokig så säg. Men jag har en ny inspiration till att få skrivandet gjort och att få hemsidan i ordning igen. De behöver finnas saker jag gör att ladda ned, att läsa. Att någon kan kommentera det jag skriver spelar mindre roll. Men för att bevisa att jag faktiskt gör annat än att pillar mig i näsan när jag går hem “och skriver”, det kan vara värt något. Så, jag jobbar på hemsidan. Vilket, som ni vet, betyder att jag, återigen, har bestämt mig för att få ordning på den.

Det kan hända.

Skrivandet går långsamt. Men jag har en idé till en ny bok. Tillbaka till Högskolan i slitet jag hade där. Det finns en historia att plantera och utveckla är, en som jag tycker om. Vi har huvudpersonen, han är ett geni, alla vill åt honom, ha en del av honom, är beredda att offra tid och pengar för att vara med honom. Men vad är det de egentligen vill ha? Finns det något mer än pengaintresse och önskan att få sola sig i hans glans? Finns det överhuvudtaget något sådant i världen? Kuliga saker att skriva om.

Som alltid, inte för att jag någonsin bett om det, förslag på läsvärt mottages tacksamt.

Fred.

Jag och WordPress kommer inte överens

Usch, vad livet kan vara lurigt emellanåt. Jag letar hus, minsann. (När jag inte jobbar eller skriver, givetvis.) Huset kan egentligen översättas till “billigast möjliga boende”. Konstigt nog är billiga hus inte bra.

Men leta kan man alltid göra. Något dyker väl upp någon gång. Egentligen handlar det om att jag vill ha ett ultramodernt hus och det ska gärna vara så litet som möjligt. Men de hus man hittar är inte direkt små och de är inte direkt fräscha. Man kan hitta en tomt och sätta ett litet hus där, förstås. Men då ska man ofta borra brunn för vatten och avlopp och med det så drar pengarna iväg. Vilket år trist då målet är att spara pengar.

Så, jag sitter kvar och skriver i lägenheten.

Där jag inte kommer överens med WordPress. Sedan de ändrade layouten har jag tappat lusten för det. Men det ska väl lösa sig, det brukar gå i vågor. Kan jag bara få ordning på websajterna så ska väl saker bli normala igen.

För övrigt jag har beställt två elcyklar. Lattjo, va?

Affären på gång igen

Den fina lilla butiken där man kunde köpa berättelser är på gång igen. Med andra ord, idag började jag att fundera på den igen.

Eftersom jag verkar ha tappat all talang för att använda sittfläsket till annat än underlag till kreativt skrivande får vi se hur lång tid det här tar. Men jag har lyckats tidigare så håll tummarna.

Under tiden, jag skriver och skriver och skriver. För det är det jag gör.

Inledning av böcker. Idioter.


Det borde vara enkelt att inleda böcker. Och det är det. Men att försöka att gå igenom och göra dem perfekta är luriga. Jag klarar inte av det.

Den boken jag redigerar nu är ond. Jag har två saker jag vill säga i inledningen. Bägge tar upp tid och plats och jag vill inte slänga dem på läsaren. Inte heller vill jag ha någon återblick. Det som sker ska ske. Man kan säga att det blir hoppigt som det är nu. Lik förbannat är det nog så det får förbli.

Resten av boken går sjövild i kvalitet. Det är jobbigt att få fram det goda och dölja det dåliga. Men jag antar att det är det som är jobbet.

Idioter? Åh, de flesta som har åsikter om det mesta. Det går inte framåt för människan om man läser nyheter. Håll tillbaka lite av dig själv, snälla människa. Vi behöver inte veta allt om dig.



Han lever och frodas. Åtminstone håret.

Okej, jag ska erkänna att skrivandet går sådär. Jag skulle kunna skylla på många saker, men tyvärr har jag bara tappat motivationen. Inspiration har jag, jag kan alltid skriva nytt. Tanken är dock att jag ska jobba på det jag redan har gjort för att till sist skapa något som kan spridas världen utan att jag skäms för det.

Jag skulle så gärna vilja veta varför det blir på det här viset. Gång på gång tappar jag lusten att nå slutmålet. Det kan vara att jag inte gillar det mål som jag satt upp, det att lyckas. För varje gång jag lyckats med något så har jag bara blivit olycklig. Jag är rädd för att bli färdig helt enkelt, för då finns det inte mer sedan.

Nå.

Jag har börjat att skriva på “Sagor från bygden”, kortare berättelser som alla har någonting med Skövde att göra. Eftersom jag inte gillar Skövde känns det korkat. Men jag är inte heller snäll mot staden hela tiden. Och jag ogillar inte stället heller. Jag är mest likgiltig. Om det inte är så att jag är ogiltig just nu, för allt.
Fan vet, och så vidare. Fast jag undrar så smått, vad vet den filuren? Kanske är något att skriva en bok om… Nej, just det, det har jag redan gjort. Den ska bara göras helt klar.

Tänk den som inte redan hade gjort många av de dumheter som man ska göra i livet. Det är kanske dags att jag gör fler korkerier. Börjat har jag, jag skriver detta på min fräsiga nya 27tums skärm. En Dell 27″ LED UltraSharp U2717D. Jag vet, fräsigt värre. Fast, jag har redan en 27tums skärm och den fungerar perfekt. Jag vill nog bara vara korkad. Eller testa att skriva lite på en mer högupplöst skärm.
Och för att löka till laxen än mer så har jag beställt en ny laptop också. Det är en nyare modell av exakt den dator jag har. Skillnaden är att det är ett bakgrundsupplyst tangentbord. Så, jag tar mig sakta fram mot idiotin. Men slöseri känns som ett för litet korkeri. Jag behöver göra något mer. Jag behöver utmana mig i mina galenskaper.

Ah, men då rakar jag av håret. Igen. Som varje vinter. … Jag är verkligen förutsägbar numer. Och snart bara bar då.

Ha det lysande och ge er inte, men kan skriva sig igenom de mest miserabla omständigheter. Texter bryr sig inte, de kan tvärtom tacka och ta emot.

kjhkjhkj

jobbar på, och kanske en bloggsammanslagning

Hur går det då? Tja, tack som frågar. Det går sakta framåt. Jag har nästan tagit mig igenom hela Klumpen.

Det vill säga, jag har nästan rättat igenom den en första gång. Och det här kommer att bli första gången som jag klarar av att göra detta på datorn. Innan har jag alltid skrivit ut boken för en första rättning. Förmodligen är papper bättre för mig, men den tiden man sparar genom att inte behöva skriva in rättningar är enorm. Gäller bara att lyckas då.

Har fått frågan om varför jag inte försöker få boken eller någon tidigare bok publicerad. Ah, men det gör jag. Första steget är dock att jag vill att böckerna ska vara läsvärda för andra först. Om jag någonsin når fram till det stadiet är osäkert. Men så länge jag skriver så händer saker i alla fall.

Till andra saker. Pengar. Och bloggar. Jag har länge haft en, illa underhållen, blogg om investerande. Den är anonym men de som försöker har listat ut att det är jag som skriver. Jag funderar på att köra de inlägg jag gör här istället. Jag menar, knappt någon, och varför skulle de?, läser ändå den här bloggen.

Kanske kommer här lösryckta tankar om bolag som ständig närmar sig noll kronor i börsvärde ihop med de innehållslösa rapporterna om mitt eget skrivande.

En tredje sak. Att skriva här eller här. Alla ord jag bloggar med är ord jag inte skriver böcker med. Bara tänkte nämna det. Så, ju fler blogginlägg desto mindre ambitiös författare. Angående kvaliteten på böckerna, det vill säga. För att synas är ju trevligt och viktigt. Jag vet. Så vill jag publiceras, sälja, bli populär, då ska jag skriva mindre böcker och mer socialt dravel. Fast det är bra att omväxla också…

/ Håll den i topp, vänner!

Dåliga bloggar, oigenomtänkta, i alla fall – det gäller DIG!

Hallå! Här är han, mannnen med de underfundiga texterna som han borde skriva fler av. Alltså, det här med bloggande. Jag har funderat på om man på nåt sätt skulle kunna rädda det hela. Jag menar nu rädda det till att det blir “som det var”, att det blir som jag vill ha det.

Jag har en blogg inom ekonomi – anonymt skriven – och det är såna bloggar som jag läser mest av. Det finns mycket få bloggar som har nåt egentligt innehåll. Man verkar känna att man måste förklara ekonomi för att alla, för tusende gången. Man förklarar vad en kapitalförsäkring är, man ger exempel på stabila bolag, man rankar nätbanker, man ger listor till den tjänsten och den tjänsten. Och sen kommer inläggen som egentligen är sammanfattningar av nyheter som man läst i en eller annan tidning. VAR ÄR SJÄLVA INNEHÅLLET?

Jag vill se nåt jag inte ser nån annanstans, inte nyheter som dras in från nånstans. Jag vill se tänkande och reflekterande och rapporterande som är orginellt. De websajter jag har haft och de bloggar jag har skrivit har varit försök att vara mig själv och att… tja, tänka själv om vad jag nu skrivit. Att det sen ofta blir ogentänkt skrivande för att den bränner i fingrarna, jag är okej med det. Hellre skrivklåda än rapportering och STANDARD.

Över detta har vi det ständiga länkandet till hitåt och ditåt för att få trafik och att ställa sig in, för att bli sedd. Det är jävla sätt egentligen, ställa sig in hos andra, krypa upp i knäet på dem för att säga “se mig”. Ibland blir man ombedd att byta länkar med nån, det vill säga, att ha nåns bloggar i kanten på sin – som om man läste den. Det är lurigt att säga nej, för man vill ju inte vara otrevlig. Men i alla fall. Och runt detta har vi reklamen. Piss och pest och senapsgas. Jag förstår att den finns där, klart jag gör. På vissa tjänster, som wordpress.com och blogger så är tjänsten gratis och då får man såklart betala för detta med störande reklam. Helt okej. Men när man lägger in länkar själv, för att sälja saker som man får nån enstaka procent på och när man skriver inlägg som mer än reklam än nåt annat; när man är dum i huvudet… Jag kan förstå det i de fallen när det verkligen ger en inkomst. Om jag kunde få tusen kronor i månaden på att sälja ketchup genom att ha en länk på sidan av bloggen skulle jag göra det. Men oftast får man inte ens nån inkomst från all sin pynt med reklam, kanske tio kronor på ett år. I det lägena: ta bort skiten.

Usch, vad jag är ilsk idag då. Har inte skrivandet gått så bra? Det har gått långsamt men bra. Har du kanske ont i magen? Nej, men ont i foten. Mitt experiment med att springa var tredje dag och att öka sträckan med femhundra meter varannat pass har nu i två veckor gått in i ajaj-territorium. Min vrist/fot har gått åt skogen detta försök med löpning också. Bara att hugga av den.