för bra på att skapa historier

Nackdelen med att vara bra på att skapa historier utan att behöva planera dem först, att kunna sätta sig ned och skriva till dess att nån säger stopp eller man når den logiska slutpunkten, är att man skippar planeringen. Jag har försökt att planera, har verkligen försökt. Jag har inte lyckats.

Boken jag sitter med nu, arbetsnamnet “Börstorps” började som en bokidé som slog mig i huvudet en dag. Och jag skrev några tusen ord. Vad tusan… det här kan ju bli nåt! Men här bet jag ihop, samlade mig, satte mig ned, tog promenader, var på gymmet – och jag funderade, planerade, försökte få till en story som skulle hålla från början till slut.

Sen blev jag nyfiken på vad som skulle hända i andra halvan. Det var olika saker som skulle ske som egentligen hade samma förutsättningar. Det var olika personer som skulle skapa olika snilleindustrier för att de hade blivit tillsagda att göra det och fått pengar till att göra det. Och det blev en del skrivet.

Sen tittade jag på planeringen igen. Och jag märkte att boken egentligen hade två logiska delar. Den första delen fanns inte där från början, men den behövde finnas där. Jag kunde inte skriva den andra delen utan att ha tröskat mig igenom den första. Jag skulle framförallt inte kunna ändra stilen och skippa den inre monologen på min huvudkaraktär om jag inte först låtit henne vara normalt beskriven. Jag skulle inte uppnå den effekten jag var ute efter.

Så… jag skrev. Men bara lite. Några tusen ord. Oskyldiga ord. Som följdes av några tusen till. Jag höll mig tillbaka en längre tid, men sen tittade jag upp och boken var skriven. Helvete! Nu då? Vad gör jag nu då?

Det har blivit som det alltid blir, att jag i efterhand får skriva igenom, redigera, klippa, göra ett bonsai-angrepp på boken för att hitta det som är viktigt att beskriva. Och det är vad jag sitter med nu: letar efter bokens egentliga innehåll.

Det är lurigt. Det är rätt kul, men samtidigt svårt. Det kräver att jag inte ändrar för mycket på den stil som allt redan är skrivet i – nåt som förstås är omöjligt för mig. Jag kan inte hålla mig från att expandera beskrivningen av vissa karaktärer. Ja, det kanske behövs för viss, men jag vet med mig att jag överdriver det. Jag är för släpphänt.

Så här är det alltid. Och det bara för att jag är för bra på att skapa saker från intet. Samt har en för usel karaktär.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.